Familjen Höns, mina kära små ruggugglor och söta dunbollar har för första gången i år äntligen fått komma ut i sin älskade trädgård. Nu är det ingen mask eller liten kuse som går säker där. De hamnar genast i en belåten liten hönas fylliga barm och mage. Mums fillibabba!

Förnöjsamt och trevligt samspråkande har de spatserat runt på sina ägor och inspekterat terrängen hela dagen, så att allt är sig precis likt sen förra året.

- Ock, ock, ock rabatten är som vanligt lite vild och stökig.

Lugnt och sansat strosar de till sist ner till Lilla Hönshuset just när solen går ner och kryper så in i sin lilla trygghet, upp på pinnen, burrar upp sig, släpper en liten näringsplopp och somnar sött.

Jag undrar just vad de drömmer om? Kan det vara en liten fluga, den hemska katten som smög runt omkring, hunden Miras närgångna intresse eller de smulor husbonden strödde ut som en extra härlig välsingelse denna dag idag.

Inget dumt liv att vara en i familjen Höns.

Lena