Vilken middag idag! En halv chokladkaka.......

Efter att äntligen ha lyckats somna vid 1-2 tiden i natt trots helt galen hosta, som höll på att göra mig tokig till slut och sedan jobbat under en intensiv dag, festade jag till med en riktigt smaskig middag. Marabou!

Mums fillibabba!

Helt vansinnigt förstås. Men det var jag värd! 

I morgon ska jag ringa vårdcentralen.......

Bästa middagen!

Lena

Bakom gardinen är det vitt av vinter och snö. 14 grader kallt och det knastrar under sulorna på stövlarna. Mössan är nerdragen och vantarna på. Halsduken viras flera varv runt och runt, för att släppa in så lite kyla som möjligt. Vacker vinter!

Syster Yster hittar sprillans nya små Snödroppar därnere i Skåne....... Fuskigt!

Men bakom gardinen spirar även våren här i norrland. För kikar man noga på den stackars taniga, bortglömda och knappt överlevande pelargonen, så ser man vårtecknen. Fast de är små. Det har börjat att sprätta små nya gröna blad. Så sköra men fulla av vårkänslor, mitt i vintern. Solen gör sitt jobb!

Och tittar man bakom gardinen så kan man se skatorna flyga runt med nya pinnar till nästa våning på sitt hus. Tidiga vårkänslor sätter fart på bobyggandet. Bakom gardinen händer det saker.

Jag gluttar på gardinen!

Lena

Så många avsked....

Så många avsked man hunnit med sedan barnen vuxit upp och farit runt och flyttat runt i Sverige och i hela världen. Fullt naturligt och mycket tryggt att veta att de klarar sig fint där ute. Toppen! Skönt också att vara viss om att de trivs och mår bra när de ger sig iväg. De klarar sig fint och vi med. Men ändå..... vad det svider i mammahjärtat varje gång. Varje gång!

Vi tröstade oss med en skön promenad på Norra berget och sedan en god kopp kaffe med småkakor på Gillegården där. Mysigt!

Ja, det var väl inte det sista avskedet vid tåget eller flyget. Det är då en sak som är säker. Vi träffas om drygt en månad igen....

Så många avsked, för många....

Mamma Lena

En gång i tiden...

När min kära svärfar var 13 år gammal bodde han hela vintern i en sådan här timmerkoja. Han var yngst och fick därför komma sist fram till spisen och koka sin gröt. Jag undrar hur mycket han längtade hem, såg fram emot ett rent bad eller efter lite avkoppling och fritid. Hade han någon fritid? Undrar om han tyckte livet var orättvist och om han klagade över allt slit. Han fick komma hem till påsk.... Jag måste fråga honom hur det var då för 70 år sedan. Bara 70 år!

Ett arbetsredskap i skogen. Han drog fram timmerstockar och slet hårt på kroppen under hela dagarna. Fram till kälken skulle timret, för att hästarna skulle dra fram de fällda träden ur skogen. Jag imponeras över vad människan vill, kan och orkar. Vad tufft!

Tidigare, när han var ännu yngre och fortfarande gick i skolan, slog kyrkklockan en dag och alla barnen fick gå till kyrkan för att höra prästen berätta om att nu hade världskriget brutit ut. Vilken massmedieform på den tiden!

Det har hänt en hel del under en och två generationer och jag undrar vad min barn och barnbarn ska fundera på en gång i framtiden. En del saker blir säkert enklare, andra svårare. Ja, ett är ju säkert förstås! De kommer att minnas hur rädd jag var för ormar, höga höjder, datakrångel och tekniken som var för snabb för mig, hur långsam den än är/var. Ha ha! 

Jag försöker iallafall.

Jag vill, kan och vågar!

Lena

Kors i taket! 

Efter en långpromenad med bland annat domherrar som sällskap, fotbollscup i Nordichallen mitt i vintern, lite jobb, vanlig tvätt och annat smått och gott så hade jag plötsligt till min stora glädje och förvåning internet igen. Nu gäller det att passa på! So here I am....

Nästa helg kommer sonen hem med en ny rotor, eller vad det heter, och då ska internet fungera bättre igen. Har jag slitit ut den förra månntro?

Längtar efter fågelsång och gläds åt att det numer är ljust nästan till kl. 16.00 För någon vecka sedan var det mörkt redan vid 14.00 tiden. Jag njuter av att det går åt rätt håll igen.

Kära syster åker snart till Madeira och strosar omkring där i värmen i tre veckor, under dessa oxveckor som vi fortfarande dras med vinter och kyla här hemma. Hon passar på att fylla år när hon är där, jämna år, som vi firar när det är lika varmt och gott här i Sverige. Vad härligt för henne!

Det är snart dags för att bygga fågelholkar igen och vi passade på att ta bild på och exempel av den här lättöppnade och mycket praktiska fågellyan. Lätt att städa! 

Det gäller att inte bli för glad och positiv..... Kan därför bara konstatera att vår TV box fortfarande iallafall inte fungerar och att vår TV stått död och avslagen hela helgen och även några dagar dessförinnan. Istället har vi sett på DVD filmer, massor av spännande och läskiga filmer. Demoner, skurkar och banditer.

Kors i taket vad jag fått motion av detta, då jag ideligen springer ut i köket eller på toa när det blir för spännande.....

Lena

Dagens skörd i Lilla Hönshuset var tre vaktelägg och två ägg från våra dvärgkorschinhöns.

Stoppade in alla små ägg i kylskåpet men när jag full av plötslig städiver städade bort hela stora julen och ett och annat smått, gott och gammalt ut ur bland annat kylen, så åkte den hyllan i golvet. Nu blir det omelett till kvällsfika... Inget ont som inte har något gott med sig.

Även små ägg kan stjälpa en stor kvinna, eller vad man ska säga....

Dagens skörd njuter vi av till kvällsfika och sover sedan gott av.

Hönsmamman Lena

Barnkalas!

Min barndomskamrat och mina två fina gudbarn hade barnkalas idag. 6-årskalas på Drakborgen i Birsta! Jag var där och njöt samtidigt som jag hjälpte till lite. Hoppborgar, rutschkanor, höga torn, läskiga nät och klätterväggar. Dessutom pannkakor med grädde och hallonsylt. 

Nästan som kalas hos Pippi Långstrump!

Jag är inte van vid lekborgar för barn men det här var riktigt skoj. Ovan som jag är, kröp jag omkring och klättrade runt med klänning och handväska. Vilken dam! Skrattretande! Det bjuder jag på  

Den första dagen i klass 1, när vi var 7 år, träffade jag min roliga, tokiga och enormt snälla kompis och tänk att idag var vi på barnkalas tillsammans och åkte rutschkana. Fast idag är vi 53 år. Skojsigt!

Det pirrade i magen och vi blev fulla av skratt...

Tack någon för att jag har kvar min kära barndomskompis och lite av mitt barndomssinne!

Lilla Lena

- Hur i all världen Mira?

Hur i all världen ska vi falla i sömn ikväll?

Hur i all världen ska vi vakna och komma upp tidigt i morgonbitti?

Hur ska vi klara oss utan att få ta en långpromenad medans det är ljust ute, mitt på dagen?

Hur ska vi göra när vi vill tända lampan mitt i natten och bara läsa ett kapitel till, och ett litet till...

Tänk den där spännande filmen, som vi så gärna vill ligga i soffan och se. Äta lite godis...

Mitt nyupptäckta intresse, att lägga pussel på datorn, bara en bit till och några till...

Den upp- och nervända världen ska plötsligt vändas rätt igen. Känns som att det är i senaste laget! I morgon gäller det att vara på alerten igen.

Hur i all världen ska det gå?

Lena