Kvällen blev till natt igen och jag insåg att min hund Mira behövde en promenad innan vi gick till sängs.

Det har regnat hela dagen idag och hon stog tidigare på vår trapp och övervägde om det ens var lönt att gå ut. Nej, hon valde att knipa lite till, vände om och gick in igen....

Men nu var det dags! På med storstövlarna och ut i det svarta och fria. I de flesta hus var det mörkt men hos några lyste det en liten lampa i fönstret. Det var alldeles mörkt och tyst i vårt lilla bycentrum och kanske var det bara ljusen av grannarnas barns nattbelysning som syntes. Alldeles tyst... Det enda som hördes var porlandet från alla stuprör som samlade ihop dagens vattenskörd i brunnar av alla de slag. Drip, drop...

Trodde jag! Efter en stund stog Mira som förstenad och svansen gick som en propeller! En liten mus! Mira kände sig som en oerhört duktig hund men blev rätt fort snopen när lilla musen smet iväg mellan hennes ben utan att hon såg vart den tog vägen. En dvärgschnauzer som tappar en råtta, det är nästan mer än vad man står ut med som utpräglad råtthund.... Puh! Jag släppte andan!

Nu hörde vi tydligt hur Mickies kattuggla hoade nerifrån Ånäsparken. Hmmmm. Han hade tydligen tagit sig en svängom, för där brukar han inte vara trots sitt stora revir. Vanligtvis är det ett ställe där man kan ta sig en svängom till en lovligt bra orkester men ännu en tyst idyll innan sommarens utedanser har startat upp. Kanske Miras lilla mus hade smitit just dit....

Ja inte vet jag. Men en skön nattpromenad blev det. Utan regn. Men i stilla lantlig frid.

Godnatt där ute!

Lena