Universitetet i Lund har sett många unga studenter slita och gno men också ha mycket och ofantligt roligt. Två av dem är mina barn! Vi skjutsade ner Olivia till hennes arkitektutbildning i helgen. 100 mil.... 5 år.....

Överblick och högt uppsatt har nog denna figur sett ett och annat. Vad kommer han nu få se? Spännande!

En sak är säker. Det här är inget underlag för min dotter studenskan att trippa omkring på med högklackade skor. Så här ser det ut nästan överallt i Lund. Riktigt knöligt för små fötter på höga styltor och efter sena studentfester antar jag  

Kanske det blir just här somliga döttrar doppar fötterna och svalkar av sig efter många långa och roliga timmar på dansgolv och trevliga sittningar.....

Studenskan i Lund fixar det alltid!   

Mamma Lena 

Ingen vill bli lämnad. Ingen vill bli kvar......

I all röra här hemma med att packa ihop och packa in i bilen inför resan med Olivia till Lund, kände Mira att nu var det något på gång igen. Att bli lämnad. Att inte få följa med. Ve och fasa!

Hon vet precis vad det handlar om när vi börjar samla väskor i hallen och plötsligt satt hon där i bilen, mitt i all trängsel. För tillfället var det extra extra trångt. Med en mycket liten plats var hon nöjd!

Ödmjukt tittade hon på oss med sina bruna snälla ögon.

För inte vill hon bli lämnad och inte vill hon bli kvar. Vem vill det? 

Inte jag heller!

Lena

Klok gubbe det där! Behöver man säga något mer?

Skylten hittade jag på Wiij trädgårdar i Hälsingland. Tog med den hem som ett foto.

Det gick med liv och lust!

Lena 

Jag loggar in, jag loggar ut. Jag loggar in igen.

Här hemma byter vi sovrum med dottern som packar för studier i Lund. Det nygamla sovrummet känns stort som ett hav...

På skolan väntar och längtar vi efter skolstarten och alla nya och gamla barn. Vad är en skola utan barn? Tom...

En intressant föreläsare (Anne-Marie Körling) satte griller och nygamla tankar i våra huvuden idag. Vi tänker till, tar tillvara det gamla och är beredda att ta itu med det nya och utmanande.

Hösten pockar på och vi tar nya tag. Lite mer motion, mindre mat och godsaker. Vi är beredda på något nytt.

Jag vill, kan och vågar. Omstart och nystart. 

Jag loggar in. Lena

Sommarlovets sista dag idag. Otroligt vad tiden gick fort och vad mycket vi har gjort....

Semester på Grekland, slappat och jobbat i stugan, badat, myst hemma på altanen, åktur till Höga Kusten, Hälsingland, fått ha alla barnen hemma, varit på auktion, firat storasysters födelsedag, fyndat på loppis, spelat kort, träffat släkten, fiskat i Gimån, plockat bär, ätit gott, druckit gott, mått gott och läst massor av bra böcker.

Haft lata dagar, festdagar, bråttomdagar, soliga dagar och en hel del regniga dagar. Men bara bra dagar!

Inget varar för evigt och i morgon tar allvaret och stora ansvaret vid igen. Då är det dags att plocka fram all energi som jag samlat i sommar. Jag är fulladdad!

Ser fram emot att ta itu med mitt uppdrag bland barnen igen. Se upp alla skolsugna barn! Ska bli så kul! 

Till dess njuter jag av den sista sommarlovsdagen.

Sommarlovsledigalatfröken Lena

Mattehjärtat värkte och värkte. Oron slog frivolter i magen och levde rövare som bara en mörk och kuslig oro kan göra. En knöl på Miras rygg kunde konsten att sätta mina nerver i dallring. 

Jag var rädd. Allt var möjligt.

10 år är en hög ålder även för en glad och busig dvärgschnauzer, en prinsessa av Kovland, en dam som anser sig själv som chef för nedre norrland.... En älsklingsMira.

Men idag var vi till vår veterinär Mats Österholm i Bosvedjan, Sundsvall. Lugn och trygg både för hund och matte. Han klämde och kände.... Lyssnade och pysslade.... Funderade och frågade.....

En fettknöl! Det var en fettknöl som satte hela världen i brand för oss. Tack och lov!

Och tack till världens bästa veterinär.

Jag var så rädd.

Lena

Vardagslyx kallar jag det att kunna plocka fina och solmogna blåbär på sin egen tomt i stugan. 15 liter var det ingen konst att plocka ihop och mer finns det kvar trots att familjen Trast också varit där och mumsat.

Under tiden vi plockade, passade vi på att röka stora och präktiga abborrar. De smakade ljuvligt på tunnbröd när vi kom hem och pustade ut innan det var dags för att rensa blåbären, vilket går fort och smidigt med rensgaller.

När mörkret föll tände vi ljus på altanen och njöt av kräftor. 

Det gäller att ta tillvara dagen och njuta och nog kan man kalla det för en dag med vardagslyx.

Dock är det inte var dags lyx.....

Lena

Så kom den då äntligen till slut. Sopbilen!

Det gäller ju att tömma sin papperskorgar och sina sopor med jämna mellanrum, så det inte svämmar över både här och där. En känt fenomen på många sätt och vis.....

Nu var det inte så allvarligt här. Vi glömde bara sätta ut soptunnan förra gången och nu var det verkligen fullt, fullt, fullt.

Tacksam för att det finns en sopbil som kan ta över allt skräp!

Lena