Frukostbrickan är dukad och det är dags att väcka dagens jubilar och börja fira födelsedagen.

Flerstämming sång, fika på säng och paket hör till våra vanor och rutiner vid födelsedagar...

Men vem är det som fyller år så här i slutet av april? I vår familj?

Jo det är ju världens mest bortskämda hund, Mira! Prinsessa av Kovland och chef för nedre norrland!!!

Grattis på 10-årsdagen Mira!

Matte Lena

Är himlen alltid blå? Eller kanske är den mest grå.......

Eller är kanske alldeles sagolikt rosa?

Idag var min himmel alldeles underbart vackert rosa. En toppendag i Stockholm med en mycket bra kurs, en stund till att strosa på stan, en glimt av vårens blommor i träden och möten med trevliga och intressanta människor både på kursen och på tåget.

Nej! Trots ett regnigt Stockholm, så var min himmel inte grå.

Den var rosa.

Lena

Dessa magiska!

När barnen var små och trillade så de slog sig.... När eleverna i skolan har något som svider så de inte kan tänka på något annat.... När orden inte vill komma till en liten kille eller tjej som har till uppgift att skriva en berättelse....... Eller när blodet droppar, rinner och kanske rent av flödar friskt.... 

Då passar ett magiskt plåster! Hux flux löser sig alla problem, med hjälp av ett litet magiskt plåster. Jag undrar hur många jag klistrat på under årens lopp?

Just nu är det min man som en gång i veckan får ett nytt smärtstillande plåster på en armmuskel, för att få kontinuerlig smärtlindring i sina utslitna fotbollsknän. Dag och natt, natt och dag har han annars ont.

Nu deltar han i en spännande forskningsundersökning där magiska plåster med olika styrkor provas ut och placeras på en muskel en gång i veckan av läkare med ett brinnande intresse för knäskador.  Både de och vi hoppas finna ett sätt att lindra en molande värk som ligger och gnager. Innan det är dags för nya knäleder.....

Vi tackar för magiska plåster!

Frugan Lena

Igårkväll fick vi besök av en skicklig jägare. Han var mycket intresserad av vårt fågelbord men inte just av de läckra solrosfrön som vi serverar. Han tog sig en vilopaus på Miras trimningsbord som stod på altanen och pustade ut lite.

Vår hunter flög sedan vidare och letade bland bofinkar, domherrar, gråsiskor, talgoxar och sparvar efter något att mätta sin hungriga mage med.

Huvvaligen!

Lena

Björnen sover, björnen sover INTE!  

I Navarn har en björn sträckt på sig, gäspat en aning och sedan masat sig upp ur sin långa vintersömn. Sakta men säkert har den kastat av sig sitt täcke, kravlat sig ur idet och spatserat ut på vägen som leder till vår stuga. 

Grannarnas hund skällde, morrade och reste ragg som aldrig förr när den stirrade mot kalhygget ovanför deras stuga i förrgår. Kan det varit Navarnnallen som den kände vittringen av då kanske?

Ett spännande äventyr för oss som för första gången såg björnspår. Stefans skor ser rätt nätta ut bredvid. Hoppas det bara är spåren vi får möta i sällskapet med björnar vid stugan.

Björnen i Navarn sover INTE!

Lena, med lite björnfrossa......

Frihet kan vara skrämmande!

Plötsligt öppnas luckan till Lilla Hönshuset och våra paranta små damer kan spatsera ut i vårsolens ljuva frihet för att njuta av alla små delikatesser som nyss vaknat till liv i trädgården. Det bjuds frikostigt på diverse delikata småkryp på naturens smörgåsbord. 

Men i allt det ljuva finns också det skrämmande, det nya och det ovanliga......

Efter en instängd vinter i Lilla Hönshusets trygga famn, så törs faktiskt inte familjen Höns gå ut. Vi måste under ett högljutt kacklande och flaxande, på ett burdust sätt, övertala dem och rent ut sagt kasta ut dem i friheten.

Det tar några dagar av detta speciella övertalande men sedan strosar hönsen förnöjt runt bland knoppar och små kusar igen, ivrigt samtalande och småskrockande med varandra och allt är som vanligt igen. Lugnet har lagt sig.

Frihet kan vara skrämmande!

Hönsmamman Lena

Nu har vi sagt tack och adjö till våra små vaktlar, som vi haft till låns under vintern. Gulliga små sprättiga höns och tuppar med lustiga ljud och sprittande, sprättande rörelser. Vår lilla hund har älskat att stå och titta på dem och åtskilliga timmar har hon spenderat på trötta bakben i dörröppningen till Lilla Hönshuset för dessa små....

Fantastiska och vackra små ägg! Till påsk insåg vi att det inte var lönt att försöka försköna dem ytterligare genom att måla dessa redan fullgoda konstverk. Inget ägg är det andra likt och alla ser de ut som små unika jordklot.

Det blir inte mycket att äta av dem...... Men de smakar ljuvligt, inte minst på påskbordet vill jag lova.

Nu var det dock dags för lilla hunden Mira att kliva ner på alla fyra, släppa ut våra egna höns på bete på gården och slutligen dags för vaktlarna att åtevända hem till Mellanfjärden. Under tiden vi haft vaktelhönsen har vi inte vågat öppna upp Lilla Hönshuset på grund av de allt för glupska skatorna. Vi är visa av erfarenhet!  

Vi säger tack och adjö till våra små lustiga vaktlar och hoppas att vi har möjlighet att låta dem övervintra hos oss även nästa vinter. Tills dess säger vi so long och hoppas att även de ska få en bra vår och sommar!

Hönsmamman Lena

Vanligtvis händer det då och då att jag ligger etta på Häxlistan. Detta utan att få en enda godis i min kaffepanna faktiskt! En massa ovett är då vanligare. 

Tack och lov att jag denna vårliga och härliga påskhelg får konkurrens och besök av en söt liten påskkarl och en liten gullig påskhäxa. Victor och Alva kom med fint påskkort och förgyllde hela vår trapp. 

Sedan gick vi ner till Lilla hönshuset och tittade på vaktelhönsen som sprätter omkring där så spånet yr in i det sista.Till veckan ska de återvända till sina ägare och våra två dvärgkoschinhönor blir solokvist igen. Vi borde snart hitta en tupp åt dem att få förlusta sig med. 

Vi kan också köpa befruktade ägg om de blir sura och vill ruva. Isåfall kan vi sedan behålla en av tuppkycklingarna för framtiden. Fast då går ju hönorna miste om lite av det roliga förstås. Och då hamnar jag väl etta på Häxlistan igen. Hos dem alltså....

Hönsmamman Lena