Till vår stora lycka upptäckte vi en kväll ljudet av en uggla. Nära, mycket nära. Genast började våra förhoppningar rusa runt i kroppen för kanske, ja kanske den skulle tycka att vår uggleholk skulle bli ett bra ställe för små uggleungar att växa upp i.

Men! Efter två mörka kvällar med ugglehoande, som vi satt och njöt av i mörkret på vår altan, vaknade vi en morgon av att herr Hackspett istället höll på att renovera boningen efter sina behov och sin smak, framför allt sin smak.  Vi körde varsamt bort honom och berättade snällt att det förmodligen redan var uthyrt. Han var dock väldigt svårövertalad och återkom med jämna mellanrum.

När vi dessutom fram på förmiddagen fick besök av en mink alldeles utanför hönsens sommarbungalow insåg vi, att djuren de gör som de vill.

Ugglan hördes långt borta den kvällen, minken kom tillbaka och den envise hackspetten har förmodligen byggt om hela holken vid det här laget. Det återstår att se vad hantverkaren gjort när vi kommer till stugan igen.

En uggla och en hackspett är trevliga hyresgäster tycker vi men minken.... Tuppen Karlsson gillar den inte alls. En mink biter huvudet av alla höns skoningslöst och fort. Så hönsen blir nog utan semester i år och får stanna hemma. Ingen sommarbungalow i år.

För vilda djur, de gör som de vill.

Lena