I Jönköping finns bästa loppisen!

Fyndade fina gamla burkar och i tanken har jag redan placerat ut dem därhemma.

Loppislena

I Peters köksfönster växer och frodas massor av kryddväxter som han sått och planterat.

De växer så det knakar!

Och i mitt hjärta slår det hårt.
Bom bom!

Mamma Lena

Mina bästa Krumelurpiller!

Så små, så små men fullproppade av liv och hopp om att snart är våren här. Det bästa sättet att bota all längtan efter en ljusare årstid, doften av grönt gräs, värmande solstrålar och fågelkvitter.

Tomatfrön från tre olika sorters tomater som ska växa i mitt växthus i sommar. Nu ligger de under ett tunt täcke av såjord och solar sig i ett söderfönster här hemma. Nu är vi på gång igen!

I höstas tog jag tillvara några kärnor från sommarens tomatskörd, som jag också petat ner i jord nu. De små fröna är jag mest nyfiken på. Blir det fina och kraftiga tomatplantor med saftiga och goda tomater av dem eller är de bara Busfrön? Spännande!

Mina bästa Krumelurpiller som botar min längtan!

Lena, med jord under naglarna.

Trädgård är för mig friskvård!

Allt påtande, planterande, odlande och skördande hjälper oss att må bra. Man får vara kreativ, gräva och arbeta med sin lust och sina händer och det ger oss vila. 

I väntan på att min trädgård ska tina fram under sagolika mängder snö, planterar jag om och skär ner mina pelargoner. Hårdhänta tag med kraft som till slut ger fina och välmående växter.

Mina finaste krukor! Gamla och ärvda.

Jag undrar hur många händer som tummat på dessa, tagit bort gammal jord och fyllt på ny igen. Tryckt till runt växten för att ge stadga. Vattnat lagomt. Kanske farmors smala fina händer. Jag minns hennes pelargonfönster och hur det doftade när jag stod på kökssoffan och tittade ut mellan blommor och blad.

Vackra, viljestarka, tåliga och livfulla. Jag älskar mina pelargoner!

Idag har jag skött om min själ bland krukor och jord när jag grävde och fyllde. Är det kanske detta som kallas mindfulness?

Vad vet jag

Lena 

I Lilla Hönshuset firar vi sportlov nu!

Vi firar guldet i skidor samt allra tappra själar som åker och åkt Vasaloppet idag. Några följde vi på spåret tack vare datorn, vilket var extra roligt. Heja Mats Nilsson, du är snart i mål!

För övrigt firar jag liggande hemma i soffan med ena foten högt i luften och Ipren både invärtes och utvärtes. En hälsporre sätter stopp för mina idrottsliga gärningar och legaliserar mitt lata sportlovsläge. En riktig vilodag idag, så ska jag försöka röra mig lite i morgon. Lite trist då jag sett fram emot ett aktivt sportlov. Men så är det. Inget att göra åt.

Jag firar sportlov med lugna aktiviteter i år.

Lena

Hux flux så blev jag ett helt år äldre! Äldre!  Så hemskt det låter!

Det kom som över en natt, kändes det som.

Man kan se det från flera sidor. Ett år närmare de 100 man sjunger om eller ett år mindre att ströva omkring här i snödrivorna. Hmmmm...

Man kan också känna tacksamhet över att återigen få fylla år och bjuda till fest. Att få vara tacksam över detta år då man fått ha roligt, tokigt, stökigt, bökigt, innehållsrikt, knakigt ibland och fullständigt underbart då och då!

Det gäller bara att ta sig framåt in i framtiden på lite olika sätt och möta äventyren, skojsigheterna och tråkigheterna på de sätt de förtjänar. Nu tar vi i!

Ett sätt är att mumsa på våfflor, hjortronsylt och grädde på Norra berget med syster Yster och två små trevliga gubbar.

Ett annat sätt är att njuta av att snön faller av taket av sig själv när det töar.... Hurra!

Hux flux blev jag ett år äldre och jag önskar er och mig själv ett gott nytt år!

Lena, gammal som gatan.

För en liten vecka sedan så klev jag av tåget i Köpenhamn. Så vacker tågstation! Jag andades in rymden och atmosfären i samma andetag. Det kändes alldeles tydligt att man plötsligt var på sydligare breddgrader.

För en liten vecka sedan åt jag pölse på Ströget...

... tog en öl i en typisk källarlokal med min Olivia...

... spanade in vårbuketterna på ett snöfritt men kallt torg mitt i staden Köpenhamn. Snöfritt men plaskigt!

Vi avslutade dagen med goda wienerbröd som faktiskt smälte i munnen! Behövde inte ens tugga, så då kan de väl inte innehålla så många kalorier hann jag tänka!

Världens bästa helg med världens bästa dotter. Bara för en liten vecka sedan. Tiden går fort!

Mamma Lena     

Olivia Ytterström!

På Arkitekturcenter i Lund kan man man se hennes signatur lite här och där. Här hemma finns den överallt men mest inom oss tror jag. Hon ger avtryck!

I helgen fick jag äntligen se hennes arbeten och hennes skola.

Hennes arbetsplats...

.... och några modeller...

.... som man kan titta in i.

På Arkitekturcenter i Lund, det är där mycket händer har jag förstått. Kreativitet, noggrannhet, engagemang, skaparglädje, kamratskap och samarbetsförmåga samsas och blir till en helhet. Sist men inte minst en hel del slit!

Jag känner mig så stolt och glad!

Närmaste granne ligger Designcenter där Niklas studerade för bara några år sedan.

Till och med ett "Lilla Hönshuset" hittade jag i Lund. Så nära men så långt ifrån. 

En underbar helg i Lund!

Mamma Lena