Stormen Hilde drog fram över Norrland. Med buller och brak!

12 grader varmt i mitten av november och vi strövade i skogen, hunden och jag. Vilken ljuvlig dag!

Sedan kom stormen.

På natten blåste det så vi trodde taket skulle lyfta.

Vaknade om och om igen och önskade bara Hilde dit pepparn växer! Orolig för alla träd runt stugan...

Hilde var dock som en liten pust, ett lätt andetag...

... om man jämför med katastrofen i Filippinerna.

Jag tänker på alla oroliga, rädda och fullständigt förkrossade medmänniskor där. Huvaligen!

Drog mitt lilla strå till stacken och skänkte en slant. En droppe i havet förstås men ändå en liten liten droppe i allt det stora hemska.

Hilde, hon var som en liten pust hon.
Lena

Bättre en fågel i handen än tio i skogen.

Eller...

Bättre gympa en gång än ingen gång!

Tog mig i kragen och gick på ett roligt gympapass ikväll. Alltid lika roligt att vara där och alltid lika besvärligt att masa sig dit. Att det ska vara sånt motstånd???

Mycket lycklig och nöjd med mig själv när klockan slog halv 9 och duschen väntade på en svettig och slutkörd
Lena

Lilla julafton i vårt hus!

Peter hemma några dagar och hann med att fixa datorn så den inte tar oändligt lång tid längre. Har hotat med att kasta ut den genom fönstret ett antal gånger!!!

Dessutom rensade han bland sladdar och kablar, så nu finns det plats för nya?

Hunden fick massor av extra kärlek!

Och vi firade far med fika på säng!

En farsdag, lite utöver det vanliga.
Nästan som en lilla julafton för oss alla här hemma.
Lena

Maskar i soffmyset med en kopp kaffe och maskar av...

Snart är min halskrage klar. Ser fram emot att få testa den.

Mönstret hittade jag på stickbloggen garnomera.

Garnet är ett alpackagarn som jag hittade på Josefinas garn i Bjärme.

Man blir härligt fet och skönt insmord om fingrarna av det mysiga och otroligt mjuka garnet.

Nu ska sluta att maska på och istället fortsätta maska av.

Stickelistick!
Lena

Ett riktigt hundväder idag.

Har man hund får man den stora äran att vistas ute varje dag oavsett väder.

Mira och jag passade på att gå gåbingo i Ånäsparken och elljusspåret.

Idag var vi nästan ensamma där. Undrar just vad andra hundar och människor gör en sån här dag?

Ett riktigt hundväder som övergick i ösregn framåt kvällen.

Då låg vi dock inne i soffan och njöt av "Bron" och inget i världen fick oss att utmana det vädret för en promenad.

Lena och Mira.

Ett spännande liv att leva tillsammans med mr Blue!

Han visar på minst 50 nyanser!!!
Det ni...

Svullnaden efter knäledsoperationen börjar nu lägga sig lite.

Den blå färgen skiftar nu i grönt, lila, gult och mörkrött. Ja, faktiskt ännu fler nyanser.

Blodet drar sig neråt fotknölarna när han korta stunder är i upprätt läge.

Fortfarande mycket smärta trots starka mediciner.

Men det går framåt! Vi ser fram emot ett mer aktivt och rörligt liv med 50 nyanser av smärtfrihet.

Mrs Lena Blue 

Nu är han hemma igen! I säkert förvar!

Kanske i fredags, kanske i lördags... men så idag fick jag hämta hem min man med numera två nya knän. Inte dåligt det!

Hem med lilla gubben först och sedan for jag runt på några olika apotek för att hitta alla mediciner.

En del del krumelurpiller behövs för att han ska må bra!

Nu håller vi tummarna för att inte svullnaden ska komma tillbaka och att blodvärdet höjs.

Här ska kockas!
Sjuksyster Lena

Ont! Det gör ont.

Idag är benet svullet och det är ont.

Morfin och värktabletter dröjde, dröjde och dröjde. Alltför länge.

Jag känner irritation!
Lena