I 50 år var Albanien stängt och starkt kommunistiskt. Nu är det öppet igen för andra. Spännande!

Igår hade vi grått väder och tog oss då en biltur dit.

Ett fattigt och annorlunda land. Många blev lika nyfikna på oss som vi på dem.

På nästan varje gård hade de självförsörjning. Där stod en ko, höns sprätte omkring, fina odlingar och hundarna gick lösa omkring. Ofta var djuren och då främst alla hundar av gatukorsningsras ute i den vilda trafiken. Livsfarligt!

Ute vid kusten hade de en ljuvlig strand men mycket mörk finkornig sand. Det byggs en hel del där och det märks att de i framtiden vill ha turism. För tillfället är det inte så vanligt men sakta och säkert bygger de upp för en bättre framtid.

I dagsläget var vi spännande gäster och togs omhand på bästa sätt och med god mat.

Billigt att köpa frukt och de var så tacksamma att vi handlade. Efter vägen satt många och sålde sina grödor.

Ett annorlunda djurliv också. Åsnor, kor, får och getter efter vägarna.
Vi fick köra åt sidan för att låta en sköldpadda passera över vägen, en levande orm körde vi över och en död dessutom. Vid tullen höll jag på att kliva på en del av en död orm. Jag som är livrädd för ormar!

Vid passkontrollen fick vi stå i kö enormt länge på vägen dit, en timme drygt. På hemvägen gick det snabbare och då blev vi uppvaktade av pladdrande zigenarkvinnor och deras barn som tiggde vid bilarna. De knackade på kan man säga.
Som tur var hade vi sett det när vi åkte in i Albanien och därför sparat lite småpengar till dessa.

Lite glada och roliga hus här och där.
Skolor fanns det men inga lokaler som jag eller mina kollegor skulle acceptera som arbetsplats tror jag.

Antagligen var detta den första och enda gången jag besökte detta land där det fanns en enda kvinna i hela stan tror jag som kunde engelska.

Fast staden var inte stor. Typ mest en rondell med några gator ut från den. Mitt i rondellen stod en polis och viftade. Han trodde vi tiggde pengar när vi frågade efter bankomat.

Jag tackar Albanien för en fin, annorlunda och mycket gästfri dag! Tack!

Lena