Stormen Hilde drog fram över Norrland. Med buller och brak!

12 grader varmt i mitten av november och vi strövade i skogen, hunden och jag. Vilken ljuvlig dag!

Sedan kom stormen.

På natten blåste det så vi trodde taket skulle lyfta.

Vaknade om och om igen och önskade bara Hilde dit pepparn växer! Orolig för alla träd runt stugan...

Hilde var dock som en liten pust, ett lätt andetag...

... om man jämför med katastrofen i Filippinerna.

Jag tänker på alla oroliga, rädda och fullständigt förkrossade medmänniskor där. Huvaligen!

Drog mitt lilla strå till stacken och skänkte en slant. En droppe i havet förstås men ändå en liten liten droppe i allt det stora hemska.

Hilde, hon var som en liten pust hon.
Lena