Nu har jag virkat och virkat!

96 olika rutor har jag lyckats få till och nu fattas det bara ytterligare 3 till innan alla olika rutor till min mormorsfilt är färdig för att monteras ihop. Ingen ruta är den andra lik. Spännande!

Har provat att lägga ut dem på bordet.... Ändrar lite... Funderar hur de bäst ska passa ihop och hur de på bästa sätt ska bilda ett snyggt mönster..... Jag vill ju också att några rutor ska sticka ut lite mer....

Plötsligt slår mig tanken! Det här är precis som livet. Man försöker pussla ihop alla delar så gott det går, de ska bilda ett bra mönster som passar ihop men vissa delar ska sticka ut lite mer för att lysa upp tillvaron. Ibland blir det lite tråkigt och då får man röra om bland rutorna. Ibland blir de flera grälla färger alldeles tätt tillsammans. Hops, då får man flytta om lite för att fördela. Ibland....

Ibland kan livet kännas så lätt att leva och ibland är det svårare. Ibland kan det vara riktigt jobbigt också.

Just nu flyttar jag om bland alla rutorna på bordet men även bland rutorna inne i mig själv. Barnen är har blivit vuxna och finns snart utspridda långt, långt borta. I södra Sverige och i Norge. Vi ska snart skjutsa Olivia 100 mil till studier i Lund. Min minsta lilla....... Den sista som flyger ut ur boet.

Så modiga, fina och duktiga barn jag har! Jag känner sån glädje och stolthet! Det gäller bara att flytta om bland rutorna lite, så saknaden inte blir för stor. Jag flyttar, flyttar och byter platser.

Det här blir bra lapptäcken! Till slut. Det vet jag!

Jag flyttar lite till....

Lena

Så var de plötsligt bara där!

Överrumplad inser jag att det så smått börjar bli höst. De gula små kantarellerna påminner mig om att augusti är här och att sommaren blev som den blev, iallafall på solfronten. Vi fick dock vår sol, all värme och massor av bad i Grekland i mitten på juni, så vi har nog kunnat njuta av allt annat som just den här sommaren bjöd på istället.

Det är väl så det är med det mesta, det blev som det blev.... De tankar, funderingar och förhoppningar man har kanske inte blir exakt som man tänkt sig. Det blir annorlunda och faktiskt kanske ännu bättre, fast på ett annat sätt.

Jag njuter av det sista på den här sommaren. Och tänk att idag skiner solen! Iallafall än så länge...

Ha en bra dag!

Lena

De växer på sig! Inte undra på att de är ständigt hungriga!

Precis som på tonåringar, växer olika delar på kroppen olika fort, vilket gör att kycklingarna mest ser ut som trassliga trastungar just nu. Inte speciellt söta....

Än har vi inte kunnat se hur många tuppar eller hönor det är. Brukar vara fler tuppar, så jag tippar på tre tuppar och två hönor. Vi får väl snart se. 

Ständigt hungriga och nu ska de på lite kvarbliven pasta att mumsa på. Då blir det fest i Lilla Hönshuset!

Hönsmamman Lena

Vet inte vad som är vackrast?

- Sjön Navarn med sitt rena och klara vatten. 52 öar i denna milslånga vackra sjö. Naturreservat där flodpärlmusslan frodas och trivs. Vattnet så rent så man kan dricka det.

- Rallarrosen som breder ut sig och lyser upp kalhyggen, som annars kan vara rätt trista.

- Berg, dalar och milsvidd utsikt.

Detta är vårt Navarn där vi kopplar av som bäst. Mitt i naturen!

Skogens konung spatserar så stolt omkring i sitt kungadöme. Lugnt och fint i sena julikvällen. Fridfullt och tryggt!

Vårt vackra paradis Navarn. Där finns vår lilla stuga.

Lena