Valborgsmässohelg 2012 i Navarn! En dag mitt i vildmarken. Bland småbjörnar och antagligen även stora....

För en skotträdd hund kan en dag som denna vara en äventyrlig, skrämmande och uppskakande dag. Denna dag blev istället en omvälvande dag för matte, husse och Niklas. Vi åkte till stugan i Navarn på en väg som på grund av tjällossning likande en potatisåker och bara det var spännande nog.....

Istället för att direkt svänga in mot vår stuga åkte vi en liten bit längre bort, till andra sidan av vår vik, för att se om vägen möjligtvis kanske kunde bli en aning bättre men vi backade snopna tillbaka, svängde in på en skogsväg för att vända bilen och var på väg mot vår stuga....

Och då!!!!!!

Ut från skogen kom plötsligt två små björnungar utspringande och rusade tumlande i galopp i rasande fart framför oss på vägen. Vi stannade till men någon björnmamma såg vi inte till. Hon måste ha varit alldeles före sina små. De var inte stora!

Vilken upplevelse att se dessa små bollar rusa fram. Det kändes dock tryggt att sitta inne i bilen och Niklas skyndade sig att stänga fönstret, då detta var öppet...  En björnmamma vill man inte träffa på, även om man sitter i en bil.

Nästa dag skulle Niklas hem och vi valde att följa med en bit för köra svärfars bil, som vi hade lånat tillfälligt, tills där vägen blev bättre och han själv sedan fick fortsätta hem. Detta medförde att vi fick gå tillbaka de 4 km som som vi åkt, för att komma tillbaka till stugan.

Med lite björnfrossa kvar, kan jag säga att promenaden blev ganska rask, trots att Stefan har ont i sina knän.

Skogens alla djur fick då höra oss sjunga högt och föga tonrent en reportoar som bestod av bland annat "Du gamla du fria", "studentsången" och "Mors lilla Olle".... men då blev jag ändå räddare så den slutade vi med. Allt för att mamma Björn och hennes ungar skulle höra oss och springa långt bort från oss och in i skogens trygga famn.

Där på andra sidan vår vik, där finns det nog ett mysigt litet ide. Det var också där vi hittade björnspåren för två veckor sedan.

Spännande att ibland få leva mitt i vildmarken och en otroligt upplevelse att få se björnungar i frihet.

Jag känner tacksamhet för detta!

Lena, med lite björnfrossa trots allt. 

 

Cornelia

1 maj 2012 21:59

Det där kan man kalla lerig väg, minsann. Huuu!

Och HU för björnar. Såna får gärna finnas, men jag vill inte träffa på dem live, för då skulle Ida bli så rädd och komma springande till mej... och då tror jag att björnen kanske kommer efter. Läskigt.

Men annars förstår jag att ni har det fint där i Navarn!

http://www.raggsockababbel.blogspot.com

Lena

2 maj 2012 18:32

Ja, inte vill man komma mellan björnungar och mamman iallafall:)

 

Oldmolly

3 maj 2012 07:41

Va roligt att få se björn! Det är ett djur jag har kvar på min "lista". Jag är som fågelskådarna, jag samlar på djur i ett eget arkiv. Inget jag skriver upp eller så, bara för att jag tycker det är roligt.

http://oldmolly.bloggplatsen.se

Lena

6 maj 2012 20:27

Ja, det var stort att få se björnungarna men nu vill jag inte se dem någon fler gång. Lite björnfrossa fick jag nog.... Jag har nog också en sorts lista men har inte tänkt på det förut. Lena

 

skogsnuvan

5 maj 2012 18:55

Den vägen ser precis som min väg (Fisksjövägen) Man drar sig för att köra någonstans. Här har jag inte sett ett enda björnspår ännu och än mindre någon björn. Däremot ser jag en förfärlig massa snö igen. Attans Attans Jag blir less

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Lena

6 maj 2012 20:25

Dessa vägar sliter på bilarna och folket. Det blir bättre när tjälen går ur backen och det torkar upp. Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Frukost i det fria som var tänkt till Prästtjärn men då vägen är avstängd styrde vi kosan upp mot flygfältet. Vid Värptjärn hittade vi denna brygga som vi lånade för vårt frukostbord. Så mysigt att Niklas, Niklas och Olivia hängde med trots t...

Jag tror det kommer att bli en rolig och fröjdefull jul i år igen. Med hjälp av vårt lilla busfrö Siri kommer det inte bli en enda lugn minut. Den busigaste av busiga! 12 veckor söt dvärgschnauzervalp som bara vill busa! Skor och st...

Länge sen. En evighet känns det som. Värst är att vi saknar vår lilla Mira så mycket! Vår lilla prinsessa av Kovland och chef för nedre Norrland. Den 13 juni lämnade hon oss för att bli den finaste prinsessan i hundhimlen. Vi är så...

Vad är väl Lilla hönshuset utan höns? Fantastiskt rolig tid tyckte både Mira och vi andra i familjen med vår lilla hönsflock i trädgården. Men allt har sin tid och plötsligt kände vi att vår tid och ork inte riktigt räckte till. Så höns...

Eva har opererats idag. Fått en ny hjärtklaff. Eva är Niklas flickvän. Hon är så liten och späd men ändå så rejält modig och stort tapper! Har inte kunnat tänka på annat än henne idag. Vilken modig tjej! Svärmor Lena ...