Om Emil i Lönneberga på ålderns höst beslutade sig för att bli lärare skulle han förstå små pojkars behov av att få finnas i samhället, deras behov av egna snickarbodar och täljknivar, och grisar och hönor. Han skulle förstå hur pappor ibland vrålar och skränar på sina söner och mammor som skriver hemliga dagböcker om allt elände som sker små gossebarn. Emil skulle också förstå vad en vuxen betyder för barn, den där Alfredvuxne som bara är, tuggar på grässtrån och sitter och fiskar en sen sommarkväll. Om Emil i Lönneberga vore lärare skulle han säkert hissa upp en och annan elev i flaggstången så att de kunde se längre än vad ögat nådde. Kanske skulle det bli flickorna som fick den möjligheten.
Dessa tankar som Anne-Marie Körling författat i sin blogg, får mig att längta efter att enkelt, rätt och slätt, sitta och tugga på ett grässtrå, meta lite, titta på flötet som guppar, bara vara närvarande, just precis där med någon liten kompis. Förnöjsamt ha tid att bara vara och fundera tillsammans...... Vara helt närvarande. Spana på vem som sitter i flaggstången idag.....
Just det önskar jag efter alla dessa hektiska dagar med omdömesskrivningar, utvecklingssamtal och möten.
Fröken Lena
Kristina
28 mars 2012 21:47
Jag håller med dig i allt du skrivet.
En utav mina söner hade jobbiga år i skolan där han mådde dåligt varje dag. Tänk om någon hade förstått honom vad livet hade varit lättare för alla i familjen.
Men för några år sedan vid 23 års ålder hittade han en chef som förstod honom och gav honom självkänsla.
Efter alla jobbiga år i skolan så har han lägenhet bil och ett jobb som han är mycket uppskattad på. Han är chefens andra hand och mycket omtyckt.
Jag önskar att han hade haft dig som lärare.
Ha det gott goa Lena
http://kristinakicki.bloggplatsen.se
Lena
29 mars 2012 19:22
Vad skönt att det ordnade sig till slut för honom. Synd bara att det tog så många år. Ibland vill jag bara vara medmänniska och tycker det blir för många krav på alla små.
Kim och Oldmolly
29 mars 2012 08:04
Ja, jag har hört det från min dotter (som ju också är lärare), att det är bråda tider nu.
Det där med Emil - han är min absuluta favo-figur i Astrids värld. Han ville så väl, men ofta blev det så tokigt. Det är nog här jag mest känner igen mig. Men sen blev han ju kommunalråd, så det kan gå bra för en liten bus-kille (eller tjtj) också.
http://oldmolly.bloggplatsen.se
Lena
29 mars 2012 19:23
Absolut! De har ju fått träna i många år på att klara sig trots att det blåser hårt:)
skogsnuvan
30 mars 2012 12:22
Nog är det mycket som är mer komplicerat i vår tid även för dom små barnen och även för dig som ska se till att dom lär sig och har det bra i skolan. Varför ska allt vara så krångligt och komplicerat kan jag undra många gånger. Blir det bättre för det? Tror inte det. Lycka till och jag är så väldigt övertygad om att du är en bra förebild och lärare för barnen. Ett svårt jobb som har fått alldeles för lite status. Det är faktiskt vår framtid det gäller och då ska det inte sparas.
http://skogsnuvan.bloggagratis.se
Lena
30 mars 2012 19:36
Tack! Hemskt att det ska sparas på barnen. Vad får det för följder?