En gång i tiden...

När min kära svärfar var 13 år gammal bodde han hela vintern i en sådan här timmerkoja. Han var yngst och fick därför komma sist fram till spisen och koka sin gröt. Jag undrar hur mycket han längtade hem, såg fram emot ett rent bad eller efter lite avkoppling och fritid. Hade han någon fritid? Undrar om han tyckte livet var orättvist och om han klagade över allt slit. Han fick komma hem till påsk.... Jag måste fråga honom hur det var då för 70 år sedan. Bara 70 år!

Ett arbetsredskap i skogen. Han drog fram timmerstockar och slet hårt på kroppen under hela dagarna. Fram till kälken skulle timret, för att hästarna skulle dra fram de fällda träden ur skogen. Jag imponeras över vad människan vill, kan och orkar. Vad tufft!

Tidigare, när han var ännu yngre och fortfarande gick i skolan, slog kyrkklockan en dag och alla barnen fick gå till kyrkan för att höra prästen berätta om att nu hade världskriget brutit ut. Vilken massmedieform på den tiden!

Det har hänt en hel del under en och två generationer och jag undrar vad min barn och barnbarn ska fundera på en gång i framtiden. En del saker blir säkert enklare, andra svårare. Ja, ett är ju säkert förstås! De kommer att minnas hur rädd jag var för ormar, höga höjder, datakrångel och tekniken som var för snabb för mig, hur långsam den än är/var. Ha ha! 

Jag försöker iallafall.

Jag vill, kan och vågar!

Lena

 

skogsnuvan

26 januari 2012 08:40

Vackert hus ialla fall men oj vad dom fick slita och börja tidigt. Ändå är det inte så hemskt länge sedan. men.....jag skulle tro att dom inte mådde sämre än nutidsmänniskan i alla fall. Det kan vara nog så svårt att hänga med i vår tid också med allt det tekniska och allt annat tjafs som vi håller på med

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Lena

26 januari 2012 19:10

Ja, jag tror att många mår psykiskt sämre nu. Det har blivit jobbigare på annat sätt och vis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Frukost i det fria som var tänkt till Prästtjärn men då vägen är avstängd styrde vi kosan upp mot flygfältet. Vid Värptjärn hittade vi denna brygga som vi lånade för vårt frukostbord. Så mysigt att Niklas, Niklas och Olivia hängde med trots t...

Jag tror det kommer att bli en rolig och fröjdefull jul i år igen. Med hjälp av vårt lilla busfrö Siri kommer det inte bli en enda lugn minut. Den busigaste av busiga! 12 veckor söt dvärgschnauzervalp som bara vill busa! Skor och st...

Länge sen. En evighet känns det som. Värst är att vi saknar vår lilla Mira så mycket! Vår lilla prinsessa av Kovland och chef för nedre Norrland. Den 13 juni lämnade hon oss för att bli den finaste prinsessan i hundhimlen. Vi är så...

Vad är väl Lilla hönshuset utan höns? Fantastiskt rolig tid tyckte både Mira och vi andra i familjen med vår lilla hönsflock i trädgården. Men allt har sin tid och plötsligt kände vi att vår tid och ork inte riktigt räckte till. Så höns...

Eva har opererats idag. Fått en ny hjärtklaff. Eva är Niklas flickvän. Hon är så liten och späd men ändå så rejält modig och stort tapper! Har inte kunnat tänka på annat än henne idag. Vilken modig tjej! Svärmor Lena ...