Mina skogsmullar och jag tog till slut ledigt från all vårstädning och alla andra tråkiga och grådaskiga måsten och tågade ut i skogen. Ett särskilt vårtecken letade vi efter förstås, samtidigt som vi bara njöt av att se naturen vakna till liv efter en lång vinter.

- Man hinner knappt bli trött på vintern, så är våren här igen.

Lilla gubben, han finner faktiskt ord för allt....... Kanske är det också så. Iallafall kändes det så för oss idag!

Skogen var mjuk och varm. Det omfamnade oss i allt sitt lugn och sin trygghet och ledde oss allt längre in bland alla träd och skrymslen.

Hemma hos alla flitiga myror tordes jag inte ens tyst klaga över allt bestyr med vårstädningen hemma i vårt lilla hus. Här hade det farit fram någon sorts grym terrorist! Nu gällde det för små myror att bita ihop och lappa ihop huset bäst man kunde. Inte kunde de njuta av vårsolen. Stackars små! Inte kunde jag hjälpa dem heller....

Så var den då där! Till slut! Vi hittade vår allra första blåsippa för i år. Det vårtecken vi letade efter allra mest. På vårt blåsippsställe, som Karin Y en gång visade oss. Tack Karin!

En endaste liten späd och skör blåsippa trängde sig upp bland alla gamla löv och rester som fanns kvar sedan förra sommaren. Så liten men ändå så stark och full av självkänsla. Hurra!

Här i Sundsvall är inte blåsippan fridlyst och man får plocka den. Den här fick dock ändå stå kvar. Den var vackrast där ute i skogen.

Skogens konung blev skrämd av oss skogsmullar och flydde hals över huvud, sedan han lämnat ett visitkort. Kanske jag skulle plockat några sådana istället. Kanske det finns några Japaner eller andra långt-ifrån-borta-personer som tycker att det här är mer exotiskt än självaste våren, som spränger sig fram bland bruna lämningar och trista rester sedan ifjol. Ja, kanske.

Varenda dag är ett äventyr just nu!

Skogsmullen Lena