Inte en enda bild kom med förra gången!

Bloggade i bilen och ju närmare stugan vi kom, ju sämre blev nätet på telefonen.

Här är en bit av den fantastiska chokladtårtan med vaniljgrädde.

Resten är uppäten. Varje smula!
Så gott!

Peter är en fena på att baka och att få tekniska prylar att fungera.

Men! Att få internet i telefonen att fungera i stugan eller att jag överhuvudtaget ska kunna ringa när vi är i stugan det är omöjligt även för honom att lösa.

Telia uppgraderar och uppdaterar men detta gäller tydligen inte för mig och min telefon i stugan. Suck!

Problemet med bilden på chokladtårtan är löst men inte problemet med vad som händer med bilder och samtal som bara försvinner i tomma intet.

Jag får väl byta telefon eller så vänta i lugn förvissning om att Telia uppgraderar och uppdaterar så det löser mina kommunikationsbehov till slut.

Jag väntar!

Lena

Firade födelsedag för Peter för 29:e gången igår.

Grattis lillebror och storebror!

[Bild]

En annorlunda tårta detta år!

[Bild]

Chokladtårta med vaniljgrädde snodde han ihop och som vi fick avnjuta.

Delikat!

[Bild]

Solen sken som vanligt just denna dag på året och vi hade så trevligt och mysigt.


Men vart tog tiden vägen? Hur har 29 år gått så fort?

Härligt att få fira födelsedag!
Grattis Peter!

Mamma Lena

Varma sköna dagar! Varma sköna sommarkvällar!

Jag njuter av ett svalkande kvällsdopp i Sättnaån.

Olivia och Adrian är lite mer vågade och tar sig uppströms en bit mot det grunda.

Igår en magisk kväll i stugan. Niklas kastar ut och får första fisken. Grattis!

Peter väljer omsorgsfullt rätt drag och lyckas lura en öring men tyvärr så släpper den.

En fin siluett i kvällsljuset.

Han är min hjälte som dessutom tar av fisken från min krok!!!

Jag kan bara erkänna att jag är världens fegis och som dessutom tycker synd om fisken!!!

Mira spanar efter storfisken och är den lyckligaste hunden i världen. Så spännande!

Sköna sommarkvällar med bad, fiske och lyckliga stunder.

Lena

Utmaningar och äventyr förgyller.

Vi gick till Slåttdslsskrevan i Skuleskogens nationalpark.

En promenad i skogsmiljö men också över klapperstensfält och ibland enorma rötter.

En lätt djupdykning med platt fall för min del resulterade i ett nytt plåster på ena knät. Typiskt mig!

Uppåt, uppåt, uppåt. På väg mot molnen!

På vissa delar enkelt att gå, andra delar av vägen behöver man ta i lite mer.

Slåttdalsskrevan är värd varje steg. Här ekade Ronja rövardotters vårskri en gång och på 1600-talet fanns riktiga rövare här.

En strålande utsikt över delar av Höga kusten breder ut sig under oss och blir ett panoramafönster för oss i bästa lunchtid. En god sallad, kaffe och snittar med mjukost smakar bra!

Jag stortrivs med mitt sällskap och njuter över att få vara med på vandringen i Skuleskogen.

Vi väljer en annan väg hem och går ner genom den djupa skrevan. Lite längre väg hem men full av tillförsikt och med ny energi blir stegen lätta.

Drygt en mil blev det, kanske 1,5.

Tack till mitt sällskap och tack till naturen för en härlig dag!

Lena

Från värme, sköna bad och sand mellan tårna...

... går det rätt snabbt att färdas
till ett grått och kyligt landskap.

Hoppsan!

Igår lyste dock en trädgård upp mitt sinne. Och det var inte min trädgård!

Roligt att få besöka andras trädgårdar.

Vi besökte Trädgårdsflow på Villa Katrinelund. Underbar trädgård!

Fick massor av goda idéer och inspiration. Tack!

Fick vila ögonen på något vackert och lukta på frisk och skön grönska.
Härligt!

Det blev en skojig dag trots regnet som hängde i luften.

Tack svärmor och svägerska Lena för en trevlig stund tillsammans.
Finaste ni!

Idag ska jag baka bullar och stöka om i min egen trädgård med lite nya växter.

Med jord under naglarna ser jag fram emot denna dag.

Ha en skön sommardag där ute!
Lena

Planet landar på svensk mark och trots att vi är långt borta känns det som hemma.

En sväng in till centralen för att plocka upp en till resenär och sedan bär det av mot Sundsvall.

På väg!

Mil efter mil betas av och vi närmar oss Medelpads gräns vid 3-tiden mitt i natten.

Temperaturen utomhus sjunker men ljuset öppnar upp himlen allt mer ju längre norrut vi kommer.

Skyarna välkomnar oss hem med rosa slöjor i varm nyans.

Hela himlen står i brand ju högre upp i Sveriges geografi som vi klättrar.

Halv 4 är det fullt dagsljus och solen kittlar oss i ögonen.

Vi är vakna och upplever skådespelet med varmt hjärta.

Hemma! Efter alla upplevelser, allt mysigt och allt roligt så känns det ändå skönt hemma.

Vi drar ner persienner och gör allt för att stänga ute ljuset några timmar för lite välbehövlig sömn. Inte lätt.

Hem ljuva hem!
Lena

En vecka går fort när man har roligt.

Lite växlande väder igår. Sol och moln. Vi trotsade vädret och låg på stranden och läste. Tog lite paus ibland.

Älskar folkvimlet på strandpromenaden.

Vi börjar längta hem lite ibland.

Sista kvällen. På väg till gamla staden för att äta. Olivia i farmors gamla klänning. Så fin!

Underbart resesällskap!

Sista kvällen med gänget i Montenegro. Här var det gott att leva och bo under en semestervecka.

Nu kryper vi till sängs till ljudet av diskodunk, åskknallar av värsta slag och kanske någon liten snarkning. Zzzz....

Godnatt!
Lena

I 50 år var Albanien stängt och starkt kommunistiskt. Nu är det öppet igen för andra. Spännande!

Igår hade vi grått väder och tog oss då en biltur dit.

Ett fattigt och annorlunda land. Många blev lika nyfikna på oss som vi på dem.

På nästan varje gård hade de självförsörjning. Där stod en ko, höns sprätte omkring, fina odlingar och hundarna gick lösa omkring. Ofta var djuren och då främst alla hundar av gatukorsningsras ute i den vilda trafiken. Livsfarligt!

Ute vid kusten hade de en ljuvlig strand men mycket mörk finkornig sand. Det byggs en hel del där och det märks att de i framtiden vill ha turism. För tillfället är det inte så vanligt men sakta och säkert bygger de upp för en bättre framtid.

I dagsläget var vi spännande gäster och togs omhand på bästa sätt och med god mat.

Billigt att köpa frukt och de var så tacksamma att vi handlade. Efter vägen satt många och sålde sina grödor.

Ett annorlunda djurliv också. Åsnor, kor, får och getter efter vägarna.
Vi fick köra åt sidan för att låta en sköldpadda passera över vägen, en levande orm körde vi över och en död dessutom. Vid tullen höll jag på att kliva på en del av en död orm. Jag som är livrädd för ormar!

Vid passkontrollen fick vi stå i kö enormt länge på vägen dit, en timme drygt. På hemvägen gick det snabbare och då blev vi uppvaktade av pladdrande zigenarkvinnor och deras barn som tiggde vid bilarna. De knackade på kan man säga.
Som tur var hade vi sett det när vi åkte in i Albanien och därför sparat lite småpengar till dessa.

Lite glada och roliga hus här och där.
Skolor fanns det men inga lokaler som jag eller mina kollegor skulle acceptera som arbetsplats tror jag.

Antagligen var detta den första och enda gången jag besökte detta land där det fanns en enda kvinna i hela stan tror jag som kunde engelska.

Fast staden var inte stor. Typ mest en rondell med några gator ut från den. Mitt i rondellen stod en polis och viftade. Han trodde vi tiggde pengar när vi frågade efter bankomat.

Jag tackar Albanien för en fin, annorlunda och mycket gästfri dag! Tack!

Lena