Dessa sista dagar på terminen ger vi det sista av vår energi. Både elever och fröknar. Nu är vi trötta så in i bänken.

Vi försöker att hitta på lite mer mys och julpyssel. Läser en extra saga och ser mellan fingrarna om någon gör lite bus. Vi taggar ner på arbetet.

Hittar på roliga saker.

Som önskegirlanger!
Där skriver man in en önskning som ex fred på jorden, mat åt alla uteliggare, skola till alla barn eller en ny mobil, ett spel eller en spännande bok. Sedan sätter vi ihop våra önskningar till girlander som färgar taket i matsalen till lyckliga och glada kontraster mot allt det vita.

Sedan kan man också bli otroligt, fantastiskt och glatt överraskad av elever som livar upp en måndag till oanade höjder och bjuder på godsaker och mysiga ljus.

Vilken glad överraskning! Man kan bara bli glad!

Fröken Lena

Mörkt, mörkt, mörkt..,.

Det gäller att ta tillvara den lilla sol och de ljuspunkter som erbjuds!

På jakt efter en utegran fick vi chansen att måsta ta en skogspromenad. Det bästa som hänt på länge!

Så ljust, så tyst, så rogivande!

Det enda som hördes var vattnets porlande i bäcken under isen och det doftade helt underbart i skogen.

Det kändes som tiden stod stilla och ljuset fick ögonen att tåras.

Både Mira och jag gjorde små krumsprång och vi fick lite glädjefnatt. Precis vad vi behövde.

Fler skogsdagar behövs för oss.

Sådan matte, sådan hund!

Lena

Några timmar senare......

En nytrimmad Mira och en lurvig hög med avlagd päls vittnar om en stund med mycket tålamod hos både matte och hund samt många "nej" och "stå stilla".

En och annan godis slank ner som en liten muta.

En mycket nöjd Mira när allt spektakel är över.

En mycket nöjd matte också som numer använder trimmern över nästan hela hunden.

Sen kopplar vi av...

Cause you worth it!

Matte Lena

Efter ett grått , grått och mörkt november stiger vi in i ett december fyllt av ljus från ljusslingor, stearinljus, värmeljus, blockljus, marschaller och alla andra ljus.

Tack för alla ljus som lyser upp i detta mörker!

Mira orkar inte heller med allt mörker och sover mest i sackosäcken. Lätt att ramla ur som synes om man inte ens orkar masa sig upp i den ordentligt.

Köper en dörrkrans för att pigga upp dagen och njuter av att det är cirka 20 mörka dagar kvar innan det vänder och blir ljusare igen.

Under tiden tänder jag ljus, i alla former. Lite här och lite där.

Välkommen december till mitt hus!
Lena

Idag blir jag glad när jag läser lokala dagstidningen. Positiva nyheter!

Vår skola är en av fem i Sverige som blivit nominerad till kvalitetsutmärkelsen Bättre skola 2014.

Utmärkelsen delas ut på uppdrag av regeringen och drivs av SIQ och Skolverket.

Idag var det extra roligt att gå till jobbet och veta att även andra med sina ögon och öron sett ett bra team med proffsiga medarbetare och elever.

Stolt Fröken Lena

Det var ett tag sen men idag blev jag bländad av solen.

I tidig timma åkte vi upp till stugan för att hinna njuta av hela dagen.

Vi var med när solen gled upp ovanför bergen.

Promenad runt vår udde i fint väder och härlig luft.

Tomtade till det lite i väntan på nästa helg då det är första advent.

Jag är nog bländad av den stundande julen också.

En dag av njutning och bländad av solen.

Lena

Har gruvat mig!

En helg, två helger, flera veckor!

Till slut tog jag äntligen mod till mig och gjorde några sicksacksömmar mitt fram på framstycket...

Trots alla förberedelser och alla markeringar kändes det aningen ödesdigert att sätta saxen i det som jag lagt ner massor av tid och arbete på att sticka.

Men en norskkofta skulle det bli och nu är det klippt. Mellan sicksackraderna. Rakt på!

Allt gick bra. Faktiskt var det ganska enkelt. Slutligen så är det värt allt att få möjligheten att kunna sticka bara räta varv på rundsticka.

Så nu är det klippt! Och det var inte sista gången som jag klippte till!

Lena

Känns som igår men nu är det två veckor sedan jag vandrade/haltade på kinesisk mark.

Utanför Den förbjudna staden. Ingen kvinna kom förr ut från den staden när de väl kommit in.

Kinesiska muren är ett underverk att skåda. Jag tyckte det var slitigt att vandra här med krycka men hur var det för de som byggde detta enorma byggnadsverk???

Häftigt att se och uppleva!

På matmarknaden serverades dessa läckerheter för de som uppskattar orm eller kanske skorpion till kvällsfika.

Eller en rykande färsk liten sjöhäsr kanske? Levande spetsade satt de där och väntade på att falla någon i smaken.

Grönsakerna var nog faktiskt godast.

Dumplings var också mer i min smak.

Den där kinamaten som jag älskar på Ming Palace hittade jag ingenstans. Antagligen tillhör den rena rama svenska smörgåsbordet.

Tjing tjong! Berättar mer en annan dag.

Lena