Långsam morgonpromenad.

Mycket sakta och långsam, då den envisa hostan som flyttat in är en riktig tjurskalle som tror att den bestämmer allt.

Inga ansträngningar överhuvudtaget gillar den. Då sätter den sig riktigt på tvären!

Annars är det den enklaste årstiden nu att kunna vandra fritt, vilket jag älskar. Lätt att ta sig fram, inga åkrar som man måste gå runt och fast mark under fötterna.

Frukostkaffet i en skogsglänta är en magisk upplevelse.

När jag blir riktigt gammal och grå hoppas jag något släpar ut mig på en kärra hit ut, så jag får lyssna och andas in våren just här bland blåsipporna.

För helt plötsligt fanns de där igen. Blåsipporna! De första små fina blå!

Såklart blev det några att ta med sig hem, för här i Sundsvall är de inte fridlysta.

En bukett till mig och en till svärmor.

Hoppas alla har en ljuvlig vårdag idag!

Lena