En av mina favoritplatser är Slåttdalsskrevan och Skulebergets nationalpark i Höga kusten. Återvänder dit då och då för att vandra i vacker natur och få njuta av en vidunderlig utsikt.

Ibland har man lyckan att kunna ta sig fram på tillrättalagda spångar, stanna med fina ungdomar och njuta av små vattenfall.

Mannen i mitt liv fixade en käpp åt mig för att jag något säkrare skulle ta mig fram i naturen. Har fortfarande besvär efter höstens vurpa som resulterade i att bakre lårmuskeln brast till 90%. Har nu lyckats få tillbaka ca 60% men känner mig osäker i ojämn och hal natur.

Lite ostadigt väder men upp kom vi, även den sista biten där det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

Väl uppe på berget brukar jag vanligtvis bli stum av den vackra utsikten ut över havet.

Denna gång tystnade jag nog mest för att snabbt stoppa in matsäcken i munnen då himlen öppnade sig precis när vi kom upp och skulle fika.

Någon storslagen utsikt kunde vi inte bjuda Peter på, som var med för första gången hit upp. Det var mest dimma men ljuvligt ändå.

Regnet upphörde och bi fortsatte.

Vi valde den längre vägen hem och tog oss ner i skrevan med fötter som letade fast och säkert fäste.

En lång vandring ner och sträckan blev drygt en mil. Jag ser ut som Gandalf med hatt och käpp. Ha ha!

Vilken tur vi har som fått vandra med tre fina ungdomar, prata lite, stanna för små pauser, fundera och hinna tänka på saker som annars lätt bara fladdrar förbi.

5 timmars kvalitetstid!
Lena