Vi stannade upp i tiden och lyssnade till tystnaden och all fågelsång. Så skönt!

Redan mycket tidigt på morgonen var orrarna i full fart i sin kärleksakt och deras skorrande lät mystiskt över sjön. Morkullan skorrade på sitt sätt, hackspetten knackade lite här och där, kniporna plaskade runt i viken och slogs om honorna, flugsnapparen försökte skrämma bort talgoxen för att flytta in i alla holkar själv med sitt lilla harem den luringen. I en holk brukar rödstjärten bilda familj och vi hoppas innerligt att honan nu ligger där på sina ägg.

Storlommens kärleksförklaring ljöd över viken och på andra sidan ropade göken och talade om att han också nu var här. Tärnan dök efter småfisk och skränade högt tillsammans med fiskmåsar och kråkor.

I vedstapeln har kotrasten byggt sitt fina bo. Vi smög nära, nära.

Fyra spräckliga ägg låg det där. Kanske fyra koltrastar till som bjuder på sin underbara sång nästa sommar!

Vi smög försiktigt därifrån för att inte störa! 

Mitt i fågelsången...

Lena