Idag blev vi så stugsjuka. 23 grader kallt här hemma gjorde att vi tog en bilpromenad till stugan där det faktiskt bara var minus 14 grader  . Utsikt från vår altan där solen gjorde sitt allra bästa idag!

Solen var fantastisk och vi lapade D-vitamin från vår brygga. Vi njöt av utsikten, allt det vita och solen!

Kaffet smakade extra gott i kåsor från Jokkmokks marknad och hunden gjorde sitt bästa för att få smaka på härligheten, åtminstone smörgåsarna....

Lite kallt i allt det vintervita trots att det var varmare än hemma. Mira mannekängar i sin stickade trikå!

En stugsjuk dag som fick lindring med kaffe på bryggan. Så gott för kropp och själ.

Lena

Granen har gett upp! Inte många barr kvar!  Till slut ramlade till och med kulorna av, av sig själva....

Ernst har gett upp. Skippar luvan tills nästa jul.

Mira har gett upp. Tar plats på förbjuden plats bland kuddarna, ingen har tid med henne nu....

Hemma hos oss har julen gett upp nu. Vi ser fram emot våren!

Julgransplundring!

Lena

Granen har gett upp! Inte många barr kvar!  Till slut ramlade till och med kulorna av, av sig själva....

Ernst har gett upp. Skippar luvan tills nästa jul.

Mira har gett upp. Tar plats på förbjuden plats bland kuddarna, ingen har tid med henne nu....

Hemma hos oss har julen gett upp nu. Vi ser fram emot våren!

Julgransplundring!

Lena

Niklas, Olivia och Peter poserar på operahusets tak i Oslo i november.

Mina fina ungdomar har under jul- och nyårshelgen fyllt hela huset med liv och rörelse, mys och trevnad, skratt och fniss, tvätt och disk samt hjälp oss med både det ena och det andra!

Riktigt många härliga dagar blev det! Men inget roligt varar för evigt och nu har de börjat droppa av igen.

Peter for först med tåget hem till Jönköping, strax efter tågade Olivia hem till sitt i Lund och i morgon flyger Niklas hem till sin lilla lya i Oslo. Arbeten och studier kallar dem tillbaka och jag ser att de uppskattar att få komma hem till sin vanliga vardag igen.

Så roligt det varit och nu blir det ju så tomt i huset igen. Suck!

Men i morgon är det dags för mig att gå på roliga jobbet igen bland alla trevliga arbetskompisar och gulliga små  elever och jag känner mig så taggad, nyinspirerad och full av ork och arbetslust! Håll i hatten!

Nästa vecka är det dags för Stefan att börja jobba igen, efter att ha varit sjukskriven i två månader efter sin knäoperation. Nu börjar det bli som vanligt igen.

Vanligt och vardag känns också gott!

Lena 

Solen har gått upp igen över Kiruna, läste jag i tidningen. Vilken tur för alla Kirunabor! Vintern har varit mycket mörk för alla där. Under sommaren går däremot solen aldrig ner för dem. Tur igen!

Den 9 juni för några år sedan satt jag kl 00.00 och tittade på min egen skugga på stranden vid havet i Narvik. Märklig känsla!

Klockan 15.00 idag var solen fortfarande uppe här i Sundsvall och jag ser att nu har det vänt. Nu kommer ljuset tillbaka. Vilken tur för oss! Vändningen syns och märks och jag tackar ödmjukt! Jag är beroende av ljuset!

Tulpaner är symboler för våren och ljusvändningen för mig. Tack Katarina!

Lena

Både Mira och jag njuter av de sista dagarna med alla barn hemma i huset. Så mycket bus och så enormt med kärlek får en liten hund bara när alla är hemma.

Själv fick jag förmånen att gå på bio med lilla gubben och hela barnaskaran igårkväll. Vi såg Hobbit i 3d och det är en upplevelse med dessa nya under som sker inom tekniken. Vilket liv det blir i filmen! Man vill nästan försöka fånga fåglarna, vilka tycks vara alldeles framför ens näsa, med handen. Suveränt!

Idag är det juniorhockey på tv hela dagen som gäller för några av oss. En slapp och skön dag i soffan. Tillsammans. Jag måste dock tillsammans med någons bärhjälp en liten kort sväng till Birsta för att köpa hönsfoder. Matresterna i huset börjar ta slut för familjen Höns.

Jag försöker leva i nuet och för dagen. In i det sista med hela familjen.

Dagen idag kommer inte igen.

Lena

Sättna kyrka står mitt i byn, alldeles vid den mycket gamla skolan och den nästan alldeles nya skolan. En maffig alle´av gamla knotiga lindträd avgränsar dem och de träden luktar himmelskt när de blommar på sommaren. 

Kyrkan försöker att tänka i andra och nya banor. Det märks. När jag var ung fick man inte en massa saker enligt kristendomen. Man fick inte; dansa, gå på bio, spela kort, sminka sig, tjusas med pojkar, dricka alkohol, se på långfilmer på tv.....

Men allt detta gjorde jag ju ändå!

Så gott som allt som lockade just då, ansågs syndigt och onödigt. Trist! Inte underligt att människor tappade intresset för kyrkan. Det gjorde jag också. 

Men nu försöker kyrkan ta nya tag, här i Sättna iallafall. Förutom julkonserter och vanliga gudstjänster så kan man komma till kyrkan för att lära sig stöpa ljus, trycka tygtryck och annat roligt hantverk. Vilken samlingsplats för alla!

Så här kan man läsa i församlingsbladet från vår kyrka:

"DU ÄR SÄRSKILT VÄLKOMMEN TILL VÅR FÖRSAMLING OM DU ÄR......

......singel, gift, skild, gay, snuskigt rik eller fattig som en kyrkråtta, y no habla sueco. Du är särskilt välkommen om du är en gallskrikande bebis, mager som en humlestör eller verkligen behöver tappa några kilo. Du är särskilt välkommen om du kan sjunga som Andrea Bocelli eller om du inte kan ta en ton rätt. Du är välkommen här om du "bara vill kolla", är nyvaken eller precis kommit ut från finkan. Vi bryr oss inte om ifall du är kyrkligare än ärkebiskopen eller inte varit i kyrkan sen lille Kevins dop. Du är särskilt välkommen om du är över 60 men inte blivit vuxen än eller är en tonåring som vuxit upp FÖR fort. Vi välkomnar hockeymammor, hot rod förare, svältande konstnärer, trädkramare, nattugglor, latte-drickare, vegeterianer och de som älskar skräpmat. Vi välkomnar de som tagit sig ur ett beroende eller fortfarande är fast. Du är välkommen om du har problem eller är glad som en lärka, om du "inte tror på organiserad andlighet", eller vill att "det skall vara som det alltid har varit".

Om du har förlorat alla kollektpengar på Bergsåker, om du tror att jorden är platt, jobbar för mycket, inte kan stava, eller är här för att farmor är i byn och ville gå till kyrkan är du välkommen här.

Vi välkomnat gaddade, piercade eller de med både och, de som verkligen skulle behöva någon som bad för dem, de som fick Kristen tro nerkörd i halsen som barn, eller som körde vilse och bara hamnade här. Vi välkomnar turister, sökare, tvivlare och de med ett krossat hjärta... och DIG!"

Visst passar man in på något eller några av dessa och visst känner man sig välkommen! Det gör jag.

Jag undrar bara hur det är för oss som inte är konfirmerade. Är vi lika välkomna? Jag vill tro det!

Ha en riktigt god fortsättning på det nya året! 

Lena

Efter en mycket trevlig nyårsafton, som till stor del tillbringades runt en sprakande och mysig eldkorg och utan en endaste raket eller smällare, så var det då helt plötsligt ett nytt år igen. 2013.

Första dagen på det nya året tillbringades i soffan framför TV:n och med pizza på bordet till middag. Nu kan det bara bli bättre!!!

Ett nytt spännande år!

Lena