Jag undrar vad du ser!!!

Det kan se lite annorlunda ut... Jag menar att beror ju på om man ser det hela från ovan, från sidan eller kanske underifrån.

Jag undrar hur den här måsungen ser på sin vardag och sin verklighet i Oslo? Den sitter där på operahusets allra översta kant och tittar ut över sin lilla värld. Vad ser han? Ser han/hon samma sak som jag? Det tror jag inte!

Med stor sannolikhet sitter den lilla måsen där och funderar över något ljuvligt att stoppa i magen, om ruskiga faror som kanske lurar och hur man tigger som bäst av charmade turister.

Jag tänker kanske också på något gott att stoppa i magen förstås men också på en storslagen utsikt, en härlig frihetskänsla, stor lycka, vacker arkitektur och kulturens vingslag.

Inte är det något att tänka på för en måsunge som kan flyga, slå volter som den vill, susa i vinden och som känner vingarna hela tiden. Dag som natt.

Jag tänker på det här idag när vi ska pressa minuterna, skriva elevomdömen i alla ämnen (även i engelska, bild och musik efter två månader i klass 1), planera och genomföra bra lektioner, gilla Björklund som vill införa betyg och gud vet allt så tidigt som möjligt, se och bekräfta alla barn, lösa små och stora konflikter, ta på vantar och mössor, snyta näsor, samarbeta gott med alla kollegor, förstå varandras olikheter och samtidigt se till att få till sitt eget. Min tid!

Ja, då beror det på med vems ögon man ser. Jag försöker att vara vidsynt, klarsynt och känner mig ibland rent vinögd för att med andras och allas ögon se. Se från ovan, sidan eller kanske underifrån.

Med mina ögon sett är snart denna hektiska, tidspressade men viktiga period slut. Då.....

Fröken Lena, med näsan i omdömesskrivningar.

På kärt besök i Oslo.

Hos Niklas i Oslo fick alla plats i helgen. Underbart trångt och härligt! Hela familjen kom från när och fjärran och samlades där. Alla rymdes alldeles precis. Vi åt, drack, skrattade, snarkade och trängdes ihop. Så kul!

Alldeles bredvid Karl Johan bor han, så där strövade vi en hel del. Butiker, restauranger och massor av kaffe och smörgåsar förstås. Vi var ju i Norge!

Slottet låg vid vägs ände. Vi trotsade regnet. En Allhelgonahelg med familjen. Många långa promenader i museum, bland kultur och trevligheter. Några var dessutom ute och svängde sig i nattvimlet.

Utanför domkyrkan fanns detta fantastiska minne över några fina ungdomar som ville så mycket men hamnade framför en terrorist.  Så grymt hemskt!

Under det stora röda hjärtat låg denna sten bland alla ljuslyktor. Jag undrar vem den lille är. Älskad och saknad!

Så hemskt och så gräsligt onödigt, så jag kan inte hitta ord som beskriver alla känslor som skakar om och berör. Vilken enorm sorg för anhöriga och för ett helt land.

Kan bara instämma i att "störst av allt är kärleken". Så stort!

Så tacksam och lycklig över att jag fick fira en härlig och rolig helg med alla mina.

Vilken tur jag har!

Lena

Äntligen!

Äntligen får jag snart träffa mina finaste! Vad jag har längtat!

Vi är på väg till Niklas i Oslo och i morgon kommer Peter och Olivia också dit.

Ser fram emot några dagar tillsammans med mina nära och kära! Och nog blir det nära, för Niklas lilla lya är inte stor...

Äntligen!

Mamma Lena