Vad gör man de sista dagarna på semestern? Något roligt, något mysigt, något tokigt eller något läskigt?

Peter och jag tog med oss hunden och for till Norra berget för att titta på huggormarna.  Varje dag passar Göran på sina ormar, som en slags bodyguard. Här är det Huggoblåbär som han sitter och pratar med. Ja, han pratar verkligen med dem. Fast han sa att de var döva.....

Huvaligen vad läskigt!

Huggormar kan tydligen bli 30 år. De kan få upp en hastighet så de förflyttar sig tre meter på en sekund och har en huggradie på en halv meter.

Det tycker jag är skrämmande fakta!

Fy farao! Jag är livrädd för dem. Just att de överraskar så och bara helt plötsligt finns där. Puh!

Göran, han sitter ner mitt bland ormarna. Han har aldrig blivit huggen och berättade att ett par hade parat sig mellan hans ben. Kan någon begripa vilket underligt intresse han har?

Jag var den enda av alla människor på Norra berget igår som hade gummistövlar! Ändå var det här den modigaste dagen av alla på min semester i år!

Jag brukar säga att en död orm, är en bra orm. Det tordes jag dock inte yppa i närheten av Huggoblåbär, Huggobrun, Huggolida och Göran igår.

Men jag viskade det tyst. Mycket tyst!

Lena