Frukost i Prästtjärn idag. Kaffe och smörgås.  Huvaligen vad gott!

I den här tjärnen sägs det att kyrkan gömde sin silverskatt när ryssen var på väg en gång i tiden. Trollskt och sagolikt är det iallafall vid strandkanten. 

Mjuk och bra terräng att promenera i för alla med ont i sina knän. Lite motion får man också då det gäller att kliva över stock och sten. Massor av positiv energi får man dessutom på kuppen av att bara vara ute i skogen.

Även räven trivs här och har lämnat väl synliga spår efter sig lite här och var efter stigen.

Under alla år, sedan barnen var små, har vi gått till Prästtjärnen varje sommar. De här granarna har växt på den här stenen i snart 30 år men inte har de blivit så stora. Ingen god grund att växa på där! 

Tittade till släktens fäbodstuga sedan. Denna dörr är som en stor gästbok och man blir lätt stående en stund för att läsa där.

Tyvärr håller en stock på att ruttna sönder. Det här måste vi ta tag i omgående, vilket inte är så enkelt med en stor spridd släkt och ingen riktigt som vet vilken som ska göra något åt det.

En grå men härlig söndag.

Lena