Nu ska jag ut i husets alla vrår och leta påsktuppar. Konstgjorda, hårda, stillasittande, prydliga, lugna små söta tuppar.

Inte tuppar som vår Karlsson på taket som flirtar flitigt med sina damer, sträcker på halsen för att visa hur stilig han är, vältrar sig i rabatter, tydligt visar att han är tupp i hönsgården och väcker alla grannar kl 04.00 om man råkat glömma att stänga hönshusets lilla lucka... Kuckelikuuuu....

Ja, några av dessa hårda men prydliga paket ska nog fram i år också. Men tacka vet jag trots allt våran Karlsson. Det är en riktig karl det för sin tuppkam. Full av charm och ståtlighet!

En riktig påsktupp kan man säga!

Lena