Var man än står och var man än går så finns det spår, som lämnats av någon. 

Jag läser Timo Räisänens krönika "Jag kände mig nära kollaps", i Göteborgsposten den 21 mars 2010, efter att han träffat sin nya idol Nina på "Min stora dag" i Umeå. Man vill bara gråta.....

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.312974--jag-kande-mig-nara-kollaps-

http://www.minstoradag.org/Nyheter/Nina_traffar_sin_idol_Timo_Raisanen/

och man gråter.

Lena