Stackars vår tupp!

I hela sitt liv har han levt i skymundan, alltid som klar och god tvåa. Han har aldrig vågat gala och inte ens nu när gammeltuppen är i tupphimlen törs han kliva upp på översta pinnen.. Hönsen sitter ovanför honom. Sånt kan förekomma bland människor men aldrig i ett hönshus!

I morse fick jag till min förvåning dock höra något mystiskt från Lilla Hönshuset. Det dröjde ett tag innan jag förstod vad det var... Det var Karlsson på taket som försökte gala. Huvaligen vad ynkligt det lät...

Helt klart måste vi skicka tuppen på retorikkurs, annars blir det näppeligen några kycklingar i år. Hönsen vrider sig av skrock, eller skratt....

Stackars vår tupp! Huvaligen!