När Karlsson var liten, så var han så liten.....

Vi visste faktiskt först inte om han var en liten tupp eller en lite större höna, så under tiden vi funderade över detta blev han skonad från att hamna i kycklinghimlen. När hösten kom flyttade därför även han in i hönshuset. 

I hönshuset ville dock inte lugnet lägga sig riktigt och platserna i rangordningen blev inte riktigt klara. När han dessutom flyttade upp på taket på hönsens reden istället för att sätta sig på de vanliga sittpinnarna på natten, förstod vi att vår kära lilla Karlsson var en tupp.

Men då hade vi fäst oss vid honom så mycket och han var ju så tyst och snäll.. . Gamla tuppen Melker accepterade honom under bitter tuppkam och Karlsson blev kvar hos oss, kvar på taket.

Numer har tuppen Melker vandrat vidare till saligare sittpinnar och Karlsson har lämnat taket för att sakta men säkert ta sig upp i rangordningen och därmed även på sittpinnarna. Dock sitter han ännu inte som en tupp ska: på översta pinnen!

Men Karlssons tre förnöjsamt kacklande fruar då? Ja, de får du veta mer om i morgon. Vi ses!